sophiatolentino

När jag var lite yngre så hade jag bara små bekymmer ifall magen putade ut, men sen när jag började bli äldre började jag hata mina ben (p.g.a att dom är kurviga och korta) jag ville/vill ha långa smala modell ben,24/7 platt mage och smalare armar. Modellvärldens bilder fick mig att bli påverkad fast än förut så trodde jag att jag var normal smal men senare började jag se mina fel (det är som om jag var blind förut). Ibland kan jag hoppa över måltider eller bara äta lite av den sen inget efter,mitt komplex växer mer och mer och ibland kan jag t.o.m få dåligt samvete efter jag har ätit något...
Fast problemet är vissa dagar blir jag less och börjar hetsätnings äta (äta mer än vad man behöver) men efter det får jag dåligt samvete. (Jag anser inte att jag har androxia eller någon annan psykisk sjukdom) men jag har ångest över min kroppsform och vikt. Jag försöker "acceptera mig själv för hur jag är" men när jag kan ändra något som är fel så vill jag göra det.
Men innan du ställer dig framför spegeln och pekar ut dina 'fel' eller undviker att äta en måltid som mig så tänk efter om det är verkligen värt det, jag försöker men det är lite svårt att inte undvika...


Det var lite tufft att skriva detta men värt det.